Hej igen (: Satt bara & kollade igenom lite hemsidor & kom och tänka på en sak som faktiskt berört mig mycket under mitt liv - bantnig. Och jag hade inte tänkt att skriva som alla andra - "åh banta inte, åh det är så dåligt, va snäll mot dig själv" typ, utan jag har en fundering över det ;)
Jag ska inte heller säga att jag aldrig bantat & alltid varit nöjd med mig själv, utan det har jag verkligen inte. Har så många gånger i mitt liv slutat äta, ätit mindre, tränat som en galning osv, osv. Men vad leder det till egentligen?

Det var det som fall mig på tanken - vad liksom leder det till? Vi säger att jag väger 55kg & vill komma ner till 50 kg (bara ett exempel) & så slutar jag äta, & tillslut når jag mitt mål och har gått ner 5kg, men sen då? Vad händer sen? Man kan ju inte då börja äta igen för då kommer man ju bara gå upp igen, kanske gå upp ännu mer eftersom kroppen då inte är så van vid mat, men om man fortsätter kommer man ju bara gå ner mer &mer i vikt, vilken man kanske inte tänkt sig från början, men tillslut kanske hjärnan tagit helt kontrollen över en själv & så kan man inte sluta att inte äta. Man måste helt enkelt sluta äta och tillslut ligger man där död. Man har dött av svält...

Fattar ni poängen med min åsikt? Vad händer liksom när man nått sin drömvikt, det är ju ganska svårt att stanna där, man kommer ju liksom antingen gå ner ännu mer, eller upp igen. Så vad är anledningen till att banta? Det lönar sig ju ändå inte i slutändan, plus att det är jobbigt också... ;)

Oj det blev ett ganska långt inlägg, men nu fick jag iaf ut min tanke som jag hoppas att ni förstår :)!
Puss&Kram!